
I arbetsdomstolen ska ett ärende inom kort avgöras där Kommunal stämt ett assistansbolag för att man tillämpat anställningsformen ”så länge uppdraget varar” alltför länge. Ett brott mot LAS menar Kommunal, vilket i sig är en smula uppseendeväckande då ju Kommunal själva varit avtalspart och tecknat de kollektivavtal där anställningsformen varit en del. Om man bortser ifrån det så är ju dock frågan principiellt viktig och kritiken korrekt. Det är en osäker anställningsform, där uppsägning kan ske utan annan saklig grund än att kunden av en eller annan anledning inte kan ha assistenten kvar. Samtidigt är detta en anställningsform som gör det möjligt för privata assistansanordnare att helt enkelt existera. Det finns nämligen två andra faktorer att förhålla sig till, den juridiska och den ekonomiska.
LSS är en rättighetslag och en bärande del i den är att den enskilde ska ha stort inflytande över utformandet av sin insats och rätt att välja vem som arbetar som assistent. Att det är så är både rimligt och viktigt. Personlig assistans är en integritetsnära insats som ofta kräver stort förtroende både mellan assistent och assistansanvändare och mellan assistent och anhöriga. Vi har nog alla träffat på människor som vi känner att vi inte riktigt klickar med och tänk dig själv att en sådan ska hjälpa dig på toaletten eller i duschen så förstår du vikten av att kunna välja sin assistent. Därtill finns förstås risken att kunden går bort, byter insats eller liknande. Det som då händer är att assistansersättningen upphör och bolaget har från den stund insatsen upphör heller inte rätt till någon ersättning och här landar vi i den andra avgörande faktorn, ekonomin.
Personlig assistans ersätts för varje verkställd timme med ett av staten fastställt schablonbelopp. En assistansberättigad får ett beslut om X antal timmar/vecka och köper assistans av bolaget med hela schablonbeloppet. 2023 uppgår detta till 324,50 kr/timme. Förutom lön till assistenterna ska detta täcka alla övriga kostnader. Administrativ personal, kontor, utbildning, förbrukningsmaterial som skyddshandskar, kaffe till arbetsplatserna osv. Marginalerna är så pass pressade att det i princip omöjliggör att investera i en sund och långsiktig personalpolitik med bra utbildningar, en rimlig löneutveckling osv. Det får som konsekvens att personlig assistent blir ett yrke som alltför få betraktar som ett långsiktigt karriärval och extra mycket så i osäkra ekonomiska tider som idag när hushållen tvingas vända på slantarna.
I kommande avtalsförhandling är märket det högsta på 25 år och givetvis är Industrins löneökningar på 4,1 % är en indikation för assistansbranschens avtalsförhandlingar. Samtidigt räknades schablonen upp med endast 1,5 % inför 2023, något som på intet sätt är unikt för året. Det senaste decenniet har schablonen räknats upp alltför lågt i förhållande till kollektivavtalsenliga löneökningar och med skenande inflation och stigande räntor blir situationen akut.
Över 70 % av assistansberättigade i Sverige väljer privata utförare. Det gör man för att kvaliteten på insatsen generellt är högre. Det finns idag många seriösa bolag som vill och kan bedriva en verksamhet av hög kvalitet som gör avgörande skillnad i människors liv. För att kunna göra det krävs dock ekonomiska förutsättningar att satsa på sin personal och bygga bra verksamhet. Då krävs en skälig uppräkning av schablonbeloppet och allt annat än att en sådan presenteras i höstens budgetproposition förefaller orimligt och ohållbart.
Daniel Lindkvist
Styrelseordförande, MR assistans AB
